Enligt finsk lag var homosexuella handlingar ett brott fram till 1971. 2021 har det gått 50 år sedan homosexuella handlingar upphörde att vara straffbara i Finland, och 40 år har gått sedan homosexualitet upphörde att betraktas som en sjukdom. ”Brott och kärlek” berättar om dessa förändringars betydelse för polisens arbete och sexuella minoriteters rättigheter.

Sexualitet är ett känsligt ämne som väcker starka känslor hos människor, och tidigare attityder lever kvar länge även om lagen ändras. De som förespråkade en avkriminalisering hänvisade till vetenskap, den mänskliga erfarenheten, unikhet och integritet. De som motsatte sig avkriminaliseringen betraktade i sin tur homosexualitet som förvrängt, moraliskt olämpligt och skrämmande. Femtio år har förflutit sedan homosexualitet avkriminaliserades.

Polismuseet vände sig till Åbo universitets utbildningsprogram för kulturproduktion och landskapsforskning för att dess studenter skulle skriva ett kursarbete om hur förändringar i lagstiftningen påverkat polisens arbete. Detta ledde till en avhandling på fördjupad nivå, och utifrån studien har denna webbutställning skapats för att du ska kunna ta del av innehållet.

Utställningen innehåller information om kriminaliseringen av homosexuella handlingar genom tiderna, hur lagstiftningen stegvis förändrats och vilka brott sexuella minoriteter utsatts för. Också förändringar i polisutbildningen i fråga om homosexualitet, myndigheternas roll och polisens samarbete med föreningar som främjar jämlikhet för sexuella minoriteter och personer med könsöverskridande identitet kommer att presenteras.

Polisens uppgift är att trygga rätts- och samhällsordningen, skydda den nationella säkerheten, upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att förebygga, avslöja och utreda brott och föra brott till åtalsprövning. Polisen ska respektera de grundläggande rättigheterna och de mänskliga rättigheterna, och när den utövar sina befogenheter välja det motiverbara alternativ som bäst tillgodoser dessa rättigheter. (Polislagen 872/2011.)

Inrikesministeriet, som polisväsendet är underställt, strävar efter att aktivt, planmässigt och långsiktigt främja verklig jämställdhet och jämlikhet. Inrikesministeriet antog 30.11.2016 en jämställdhets- och likabehandlingsplan. Avsikten med planen är att förebygga diskriminering på grund av kön, etnicitet, ålder, språk, religion, övertygelse, funktionsbegränsning, sexuell läggning och kombinationer av olika diskrimineringsgrunder. I Finland är det olagligt att diskriminera någon utifrån sexuell läggning.

Vi önskar dig många intressanta stunder!