Kriminaliseringens rötter

Kriminaliseringen av homosexuella handlingar i Finland hade sitt ursprung i medeltiden, då Finland var en del av det svenska riket. Katolska kyrkan hade i slutet av 1200-talet beslutat att homosexuella handlingar skulle bestraffas. Detta skedde med hänvisning till Bibelns beskrivning av männen i Sodom, som ville ha samlag med andra män. Sodomiternas sexuella intresse för personer av samma kön utgjorde en synd, och enligt Tredje Moseboken skulle homosexuella handlingar straffas med döden.

Den världsliga rätten kriminaliserade homosexuella handlingar först 1608. I slutet av århundradet formulerades förbudet mer detaljerat varvid sodomitiska synder (som inom den juridiska traditionen syftade på homosexualitet) likställdes med könsumgänge med djur.

Enligt strafflagen som trädde i kraft 1894 var otukt mellan personer av samma kön, det vill säga homosexuellt umgänge, straffbart. Med otukt avsågs beteenden som bröt mot sexualmoralen, och dessa innefattade förutom samlag också andra former av sexuell kontakt, som beröring.

Bild: Konstnär Fjodor Ivanovitj Iordan. Museiverket, Historiska bildsamlingarna, Enckellska samlingen.

Kung Karl IX lät lägga till ett förbud mot homosexualitet i landslagen. På 1600-talet straffades homosexuella handlingar offentligt, och syftet med straffen var att avskräcka andra.

Bild: Museiverket, Historiska bildsamlingarna.

Lagstiftningen kring homosexualitet vidareutvecklades först på 1800-talet när Finland införlivats i det ryska kejsardömet. Efter ett långvarigt arbete av statsmännen trädde Storfurstendömet Finlands strafflag i kraft 1894. Lagen förbjöd otukt både mellan män och mellan kvinnor.

Den finska lagstiftningen skiljde sig från motsvarande lagstiftning i de flesta andra europeiska länder, där otukt mellan kvinnor inte var olagligt. Den finska lagen förbjöd dessutom kroppsställningar som signalerade sexualitet eller på annat sätt kunde betraktas som upphetsande. Naturlig sexuell aktivitet ansågs främst vara samlag i syfte att avla barn. När lagen trädde i kraft blev även sexuellt umgänge utanför äktenskapet straffbart.

Omarbetningen av strafflagen i förbereddes av två kommittéer, den första ledd av Karl Gustaf Ehrström och den andra av Jakob Oskar Forsman. Förslaget till en ny strafflag presenterades 1884. I förslaget behandlades samlag mellan personer av samma kön och samlag med djur som separata undergrupper inom onaturlig otukt.

Bilder: Daniel Nyblin. Museiverket, Historiska bildsamlingarna, Atelier Nyblinssamling.

Strafflagen bearbetades under de följande årtiondena, och i 1936 års lösdrivarlag nämndes åter homosexuella handlingar. Osedliga vanor och onormal sexualdrift, däribland sexuella förhållanden med personer av samma kön, fördömdes. Den negativa inställningen till homosexualitet stärktes 1952 då homosexualitet klassades som en sjukdom.

Samhällsutvecklingen var en mer avgörande faktor än lagstiftningen i fråga om inställningen till homosexualitet. Särskilt urbaniseringen påverkade sättet på vilket den lokala gemenskapen utövade kontroll över fenomenet. I 1950-talets stadssamhälle tyckte många att homosexualitet var skamligt att diskutera, och särskilt etablissemanget undvek att ta upp ämnet. Polisen blev ett verktyg för att upprätthålla kontrollen, men i praktiken arresterade polisen homosexuella främst utifrån angivelser och lät ofta bli att ingripa överhuvudtaget.

Sexualmoral och sedlighet diskuterades på 1880-talet inom intelligentsian. Författarna Minna Canth och Juhani Aho tog i sina verk ställning till den rådande sexualmoralen och skrev starka realistiska skildringar av människors liv. Minna Canth framförde följande reflektion kring kvinnofrågan: “Man tänker sig att sedligheten skulle försvinna ur världen när kvinnan frigör sig. Man fruktar att kvinnans sätt att tänka kring sedlighet skulle bli lika förvirrade och lössläppta som mannens om det yttre tvång som hittills hållit henne inom sedlighetens ramarnu skulle upphöra. Tvärtom! Låt kvinnan bli upplyst samtidigt som hon erhåller frihet…” (Valvoja 4/1884).

Bild: Museiverket, Historiska bildsamlingarna.

Lyssna på en samtida betraktares berättelse om hur man förhöll sig till homosexualitet på landsbygden.

På min hemort i Kajanaland var atmosfären på 1950-talet mer öppen och tolerant än i Helsingfors. Homosexuella kallades för mansälskare och lesbiska för manshatare. Hos oss hade bådadera funnits hur länge som helst, och de hade tillåtits leva i lugn och ro som en del av bygemenskapen.

Lyssna på Jorma Hentiläs berättelse om de homosexuellas mötesplatser.

Polisen patrullerade ofta till häst längs stenmuren vid Dals sjukhus och på klipporna vid Tallbacken, ställen där homosexuella brukade träffa varandra. Jag klättrade ibland upp på en sten för att komma undan ridande poliser. Böter utfärdades och polisen försökte ur sina bilar signalera till männen att komma närmare. I området rörde sig också grupper av rånare som ibland kunde misshandla homosexuella.

Från och med 1930-talet dömdes allt fler för homosexuella handlingar. Till en början fälldes 6–30 domar per år. På 1950-talet, då flest arresterades, hade antalet gått upp till 40–80 per år. Av de dömda var de allra flesta män. I tidningarna tog medborgare ställning till homosexuellt umgänge i parker och på allmänna toaletter och krävde åtgärder från polisens sida.

[Toaletten på järnvägsstationen] har blivit en mötesplats för homosexualister där de mest vedervärdiga handlingar äger rum. Det värsta är att de homosexuella inte låter övriga uträtta sina behov ifred. Är myndigheterna omedvetna om vad som pågår härinne?

Helsingin Sanomat 4.1.1966

Ilta-Sanomat publicerade 10.8.1966 en artikel om hur ett tillhåll för homosexuella upptäckts. En homosexuell man hade erbjudit sig att ta in en hyresgäst i sin lägenhet, och en journalist från Helsingin Sanomat hade låtsats visa intresse för att flytta in. Hyresvärden hade utgått från att journalisten var homosexuell och därför berättat öppet om sin livsstil. Journalisten hade därmed kunnat samla in mycket material till sin artikel. Den homosexuelle mannen blev sedermera dömd.

Jorma Hentilä, tidigare ordförande för Seta rf

En omarbetning av strafflagen i fråga om sexualbrott började förberedas på 1960-talet. Reformpaketet utgjorde en del av det så kallade sexpaketet, som också innefattade lagar om avbrytande av havandeskap, sterilisering och kastrering. Finland låg fortfarande efter andra nordiska länder i fråga om jämlikhet och minoriteters rättigheter, och behovet av att omarbeta lagstiftningen kring homosexuella handlingar var stort.

Homosexualitet i
lagstiftningen

1281

Biskop Brynolfs kyrkostadga klassar homosexuella handlingar som straffbara.

Biskop Brynolfs kyrkostadga klassar homosexuella handlingar som straffbara. Också tidelag (samlag med djur) förbjuds. Sådana handlingar betraktas som orena och avskyvärda. ”Du får inte ligga med en man som man ligger med en kvinna; det är något avskyvärt.” 3 Mos 18:22.

1608

Ett förbud mot homosexualitet läggs till den kungliga landslagen.

Kung Karl IX lägger till ett förbud mot homosexualitet i landslagen. I enlighet med Tredje Moseboken (20:13) skulle den som utövade homosexualitet dömas till döden. Kung Kristofers landslag från 1442 hade inte tagit upp homosexualitet men däremot, som en del av högmålsbalken (där särskilt svåra brott tagits upp), kriminaliserat tidelag (samlag med djur).

1683

I en artikel som utfärdas detta år fördöms enligt juridisk tradition tidelag och andra sodomitiska synder.

I en artikel som utfärdas detta år fördöms enligt juridisk tradition tidelag och andra sodomitiska synder, däribland homosexualitet.

1734

I Svenska rikets förnyade strafflag från 1734 nämns endast tidelag som sodomitisk synd.

I Svenska rikets förnyade strafflag från 1734 nämns endast tidelag som sodomitisk synd. Otukt mellan personer av samma kön är dock fortsatt straffbelagt med hänvisning till Mose Lag. Rättegångarna döljs för allmänheten eftersom fall sällan uppdagas och man fruktar att offentlig behandling av dem skulle sprida denna last bland personer som än så länge varit omedvetna om den. Denna praxis har kallats för tystnadens politik. Homosexualitet är ett fenomen som både den andliga och den världsliga makten är förtegen om. ”Tilwallgång skola qwinfolk brukas, therthet ske kan, och ej gossar, widtijo dalers bot.” 1743 års strafflag

1800-talet

1809

Finland blir en autonom del av Ryssland men bibehåller den svenska lagstiftningen, inklusive lagar kring homosexualitet.

Finland införlivas i det ryska kejsardömet. Grundlagar, rättigheter och privilegier från den svenska tiden bibehålls, däribland lagstiftningen kring homosexualitet.

1816

Landets första poliskammare grundas i Åbo, polisutbildningen kommer igång.

Polisutbildningen inleds och en poliskammare grundas i Åbo.

1863

Kejsar Alexander II sammankallar lantdagen.

Kejsar Alexander II sammankallar lantdagen och presenterar ett förslag till att bilda en kommitté för beredning av en ny strafflag.

1875

K. G. Ehrström föreslår en övergripande ändring som endast skulle innehålla ett förbud mot otukt mellan män.

K. G. Ehrström, professor i kriminallagfarenhet och rättshistoriaoch medlem i den förstakommittén för förnyelse av strafflagen, föreslår en övergripande ändring som endast skulle innehålla ett förbud mot otukt mellan män.

1889

Jakob Forsman lägger fram ett förslag enligt vilket homosexuella handlingar både mellan män och mellan kvinnor skulle kriminaliseras.

Jakob Forsman, professor i kriminallagfarenhet och rättshistoria och en central gestalt i den andra kommittén, lägger fram ett förslag enligt vilket homosexuella handlingar både mellan män och mellan kvinnor skulle kriminaliseras. Förslaget antas som en del av den nya strafflagen. I denna inkluderas även artiklar om brott mot trosfrid, högförräderi, landsförräderi, mened, äktenskapsbrott, barnamord, dueller, bodräkt, lägersmål och annan otukt.

1894

Den nya strafflagen förbjuder homosexuella handlingar både mellan män och mellan kvinnor.

1889 års strafflag träder i kraft först den 14 april 1894 eftersom en konflikt uppstått mellan finländare och ryssar i fråga om Finlands autonoma ställning. Strafflagen förbjuder homosexuella handlingar både mellan män och mellan kvinnor.

Slutet av 1800-talet

Sexualitet börjar betraktas som ett intressant ämne att utforska.

Sexualitet börjar betraktas som ett intressant ämne att utforska. Dess olika former klassificeras och definieras. Grunden för sexualiteten är fortsättningsvis äktenskapet, till vilket sexuella relationer som inte producerar avkomma ställs i motsats. Diskussioner kring homosexualitet gör folk mer medvetna om förekomsten av olika former av sexualitet.

1900-talet

1918

Statens polisskola grundas.

Statens polisskola inleder sig verksamhet i Helsingfors.

1922

Allan Serlachius lämnar in ett förslag till ändring av strafflagen i fråga om homosexuella handlingar.

Allan Serlachius lämnar in ett förslag till ändring av strafflagen i fråga om homosexuella handlingar. Enligt förslaget skulle otukt mellan myndiga och samtyckande personer av samma kön avkriminaliseras. Förslaget avslås dock.

1933

Danmark avkriminaliserar homosexuella handlingar.

Danmark avkriminaliserar som första nordiska land homosexuella handlingar.

1936

Lösdrivarlagen används för att kontrollera ”osedlighet”, däribland homosexualitet

Enligt 1936 års lösdrivarlag, som antagits av riksdagen i januari, ska den person dömas som förvärvar inkomst på sätt som strider mot god sed och är moraliskt förkastliga eller som genom sin livsföring äventyrar sedligheten. Bland osedliga handlingar räknas försäljning av sexuella tjänster (prostitution), utövning av osedlighet och onormal sexualdrift (som sexuellt umgänge med personer av samma kön). Lagstiftningen kring lösdriveri används således bland annat till att övervaka sexualmoralen. Polisen och sedlighetsnämnderna har i uppgift att hålla uppsikt över lösdrivare. Sedlighetspolisen övervakar allmänna platser som parker, gator och restauranger.

1944

Sverige avkriminaliserar homosexuella handlingar.

Sverige avkriminaliserar som andra nordiska land homosexuella handlingar.

1945

Polisutbildningen utvecklas utifrån samhällets förväntningar och professionens krav.

1950

Antalet domar som fälls för homosexuella handlingar ökar.

Otukt mellan personer av samma kön börjar uppmärksammas som skandaler, och antalet domar som fälls för homosexuella handlingar ökar avsevärt. Rådstugurätterna fäller under 1950-talet över 500 domar för homosexuella brott. Striktare kontroll används som ett verktyg för att stävja det som upplevs som ett problem.

1952

Olympiska sommarspelen ordnas i Helsingfors, och finska polisens sätt att arbeta blir synligt för åskådare från hela världen.

Olympiska sommarspelen ordnas i Helsingfors, och finska polisens sätt att arbeta blir synligt för åskådare från hela världen. I samband med den så kallade Olympiadstädningen arresteras fler homosexuella än tidigare, detta för att göra gatubilden mer presentabel. Enligt den psykoanalytiska tolkningen, som haft en stark ställning i Finland sedan 1930-talet, är homosexualitet och onani symtom på onormal psykosexuell utveckling. Detta synsätt rättfärdigar klassificering av homosexualitet som en sjukdom. Skandalpressen publicerar under 1950-talet artiklar om homosexualitet. Polisen arresterar homosexuella främst utifrån angivelser.

1960

Under årtiondet inleds det förberedande arbetet kring det så kallade sexpaketet.

Under årtiondet inleds det förberedande arbetet kring det så kallade sexpaketet, en omarbetning av strafflagen i fråga om sexualbrott.

1965

En proposition om att avkriminalisera homosexuella handlingar författas.

En proposition om att avkriminalisera homosexuella handlingar författas, men ett regeringsskifte medför att propositionen inte går vidare till lag.

1966

Statsminister Rafael Paasios regering tillsätter i december en kommitté för sexualbrott.

Statsminister Rafael Paasios regering tillsätter i december en kommitté för sexualbrott för att kartlägga behovet av en lagändring i fråga om homosexuella handlingar. Ilta-Sanomat publicerar den 10 augusti artikeln ”Ett näste för homosexuella i Helsingfors”. En av tidningens journalister har bevakat personer som verkade vara homosexuella och därmed upptäckt deras ”homonäste”. Artikeln betraktas av vissa som smutskastande skräpjournalism som trampar på mänskliga rättigheter. Journalisten ber senare om ursäkt för artikeln.

1967

Sexualbrottskommittén förespråkar avkriminalisering av homosexualitet.

Den första föreningen för sexuella minoriteter, Den andra strålen grupp, bildas i Helsingfors. Föreningen är en liten diskussionsgrupp som publicerar en egen kulturtidning som sprids i form av kopior. Föreningen löses senare upp på grund av politiska motsättningar inom den. I sitt betänkande från den 29 december förespråkar sexualbrottskommittén enhälligt en avkriminalisering av homosexuella förhållanden mellan myndiga personer.

1968

En del homosexuella flyttar från Finland till Sverige som sexualpolitiska flyktingar.

Justitieministeriet ordnar en omfattande remissbehandling av avkriminalisering av homosexuella handlingar. Ingen av dem som svarar motsätter sig en avkriminalisering, men Kyrkans familjeutskott önskarsenarelägga behandlingen av frågan. Många homosexuella upplever sig vara andra klassens medborgare. En del bestämmer sig för att flytta till Sverige som sexualpolitiska flyktingar då de känner sig fördömda av samhället i Finland.

1969

Statsminister Mauno Koivistos regering lämnar den 19 september in till riksdagen en proposition som bygger på sexualbrottskommitténs rekommendation.

Statsminister Mauno Koivistos regering lämnar den 19 september in till riksdagen en proposition som bygger på sexualbrottskommitténs rekommendation. Psyke, ett diskussionsforum för sexuella minoriteter och personer med könsöverskridande identitet, bildas i Helsingfors. Psykes huvudsakliga politiska målsättning är att avkriminalisera homosexuella handlingar.

1970

Den 19 mars, direkt efter riksdagsvalet, meddelar lagutskottet att det inte hunnit behandla propositionen och att den därmed blivit inaktuell.

Motståndare till avkriminalisering av homosexuella handlingar försöker fördröja behandlingen av lagändringarna i riksdagens lagutskott, och en del av förespråkarna tvekar att driva frågan för aktivt för att inte tappa röster i det nära förestående riksdagsvalet. Den 19 mars, direkt efter riksdagsvalet, meddelar lagutskottet att det inte hunnit behandla propositionen och att den därmed blivit inaktuell. Kastreringslagen träder i kraft den 1 juni. Enligt lagen finns möjlighet att lämna in en ansökan om medicinsk könskorrigering till rättsskyddscentralen för hälsovården. Teuvo Auras tjänstemannaregering, som bildats efter vårens riksdagsval, lämnar den 12 september in en ny likalydande proposition till riksdagen. Riksdagens remissbehandling: Propositionen vidarebefordras till lagutskottet. Lagutskottet reviderar regeringens förslag bland annat i fråga om sexuell myndighetsålder, höjer efter en jämn omröstning myndighetsåldern till 16 år och lägger utifrån en parallell motion från Timo Mäki (Saml.) till ett förbud mot att uppmana till homosexuella handlingar. Lagutskottets förslag behandlas i riksdagensplenum i tre sessioner den 13, 24 och 27 november 1970.

1971

Den nya strafflagen avkriminaliserar homosexualitet men förbjuder att uppmana till homosexuella handlingar

Strafflagen förnyas. Homosexuella handlingar avkriminaliseras, men samtidigt införs ett förbud mot att uppmana till sådana. Även övriga delar av det så kallade sexpaketet träder i kraft. Även om den nya versionen av strafflagens 20 kapitel som trätt i kraft den 15 januari inte längre förbjuder homosexuella förhållanden betraktas dessa fortsättningsvis som en kategori som avviker från majoritetens sexuella beteende. Ett spår av detta är att den sexuella myndighetsåldern för homosexuella handlingar är högre än för heterosexuella handlingar.

1974

Seta rf, en förening som arbetar för sexuell jämlikhet, grundas i Helsingfors.

Seta rf, en förening som arbetar för sexuell jämlikhet, grundas i Helsingfors. Föreningen anordnar landets första homosexuella demonstration, vid vilken omkring 40 personer medverkar. Polisen inleder sitt samarbete med Seta.

1980

Den dolda brottsligheten mot sexuella minoriteter ökar.

Den dolda brottsligheten mot sexuella minoriteter ökar. Enligt en undersökning av homo- och bisexuellas levnadsförhållanden har var sjätte homo- eller bisexuell man blivit utsatt för homofobt våld. Information om dessa brott tenderar dock att inte nå polisen.

1981

Vid Seta rf:s Frigörelsedagsmarsch förespråkas avpatologisering av homosexualitet och upphävning av förbudet mot att uppmana till homosexuella handlingar.

I maj ordnar Seta rf Frigörelsedagsmarschen (numera Pride) i syfte att förespråka avpatologiseringav homosexualitet och upphävning av förbudet mot att uppmana till homosexuella handlingar. Deltagarna bär skyltar med uppmaningar till de sistnämnda och polisanmäler sig själva för denna lagstridiga handling. Medicinalstyrelsen beslutar den 26 juni att sluta betrakta homosexualitet som en sjukdom. Polisen vidtar åtgärder för att säkerställa att Seta kan verka fritt.

1983

Seta rf spelar en aktiv roll inom aids-frågan genom att sprida information.

Seta rf spelar en aktiv roll inom aids-frågan genom att sprida information, stödja dem som insjuknat och delta i den samhälleliga diskussionen. Aids-arbetet bedrivs under denna tid främst av just Seta. På grund av oro för smittspridning i samband med arresteringar begär polisen riktlinjer för hantering av personer med aids.

1987

Begreppet lösdriveri avskaffas som juridisk term.

1990

Frigörelsedagarna ordnas i Åbo, vilket är första gången evenemanget äger rum utanför Helsingfors.

Frigörelsedagarna ordnas i Åbo, vilket är första gången evenemanget äger rum utanför Helsingfors. Fyra lokala deltagare uppmanar till att bryta mot förbudet att uppmana till homosexuella handlingar, och när de gjort detta anmäler de denna straffbara handling hos polisen. Polisen utreder ärendet men bedömer att lagbrottet varit ogenomtänkt.

1994

Den 13 augusti ordnas på Esplanaden i Helsingfors en bröllopsceremoni där samkönade par vigs.

Den 13 augusti ordnas på Esplanaden i Helsingfors en bröllopsceremoni där samkönade par vigs. Medierna berättar om evenemanget i neutrala ordalag. Transstödcentrum (numera Kompetenscentrum för könsmångfald) grundas som en särskild enhet inom Seta rf.

1995

Finland blir medlem i Europeiska unionen.

Finland blir medlem i Europeiska unionen. Intergroupof LGBT Rights, en förening verksam vid Europaparlamentet, bevakar sexuella minoriteters rättigheter i Europa. Under denna tid bedöms Finland ligga efter många andra EU-länder i fråga om sexuella minoriteters ställning, och Finland uppmanas att omarbeta lagstiftningen i detta avseende. Ett fall av diskriminering på en restaurang i Uleåborg anmäls hos polisen. Ärendet går till domstol, och restaurangen döms för diskriminering.

1999

Förbudet mot att uppmana till homosexuella handlingar upphävs, och den sexuella myndighetsåldern fastställs till 16 år för alla.

Lagstiftningen kring sexualbrott omarbetas. Det är inte längre olagligt att uppmana till homosexuella handlingar, och den sexuella myndighetsåldern fastställs till 16 år för alla.

2000-talet

2000

Grundlagen förbjuder diskriminering utifrån sexuell läggning.

Finlands nya grundlag träder i kraft. Eftersom lagen innefattar en princip om att ingen diskriminering ska förekomma blir det olagligt att utöva diskriminering utifrån sexuell läggning. Det första Pridetåget i Helsingfors ordnas. Under 2000-talet stärkts sexuella minoriteters ställning i lagstiftningen, men personer med könsöverskridande identitettilldelas inte lika mycket uppmärksamhet i detta avseende.

2002

Registrerat partnerskap för samkönade par blir möjligt.

2003

Den nuvarande translagen träder i kraft.

Den nuvarande translagen (lag om fastställande av transsexuella personers könstillhörighet) träder i kraft.

2009

Samkönade par erhåller adoptionsrätt.

Rätt att adoptera inom familjen införs för föräldrar av samma kön.

2010

Pridetåget i Helsingfors utsätts för en gasattack.

Pridetåget i Helsingfors utsätts för en gasattack varvid över 80 deltagare skadas. Riksåklagarämbetet tar upp fallet till åtalsprövning. Lagstiftningen kring hatbrott utvecklas, och nya kriterier för strängare straff innefattas i lagen. Bland försvårande omständigheter nämns att brottet begåtts på grund av offrets ras, hudfärg, religion, sexuella läggning eller annan personlig egenskap. Myndigheterna börjar i statistikenbeakta hatbrott mot sexuella minoriteter och personer med könsöverskridande identitet som en särskild kategori.

2012

Det tvååriga forskningsprojektet Den välmående regnbågsungdomen på börjas.

Det tvååriga forskningsprojektet Den välmående regnbågsungdomen på börjas. Projektet handlar om välbefinnandet bland ungdomar som tillhör sexuella minoriteter eller har könsöverskridande identitet. Projektet visar att dessa ungdomar utsätts för flera former av diskriminering och att de känner sig otrygga, blir mobbade och mår dåligt. En jämlik lagstiftning lyfts fram som en förutsättning för att regnbågsungdomar ska ha det lika bra som andra ungdomar i samhället.

2014

Enligt en utredning utförd av EU:s byrå för grundläggande rättigheterlåter många som tillhör sexuella minoriteter eller har könsöverskridande identitet bli att vända sig till myndigheterna efter att ha blivit utsatta för våld eller trakasserier. Detta beror på att vederbörande inte tror att myndigheterna kommer att vara till någon hjälp eller att de rentav förhåller sig homo- eller transfobiskt till den hjälpsökande. Internetpolisen lägger under 2010-talet i sitt arbete märke till att i synnerhet sexuellt utnyttjande och övriga sexualbrott riktade mot barn och ungdomar ökar.

2015

Flyktingkrisen i Europa börjar.

Flyktingkrisen i Europa börjar. Bland de asylsökande som kommer till Finland finns personer som tillhör sexuella minoriteter eller har könsöverskridande identitet. Seta rf riktar kritik mot användningen av ordet ”homppeli” (”bög”) i tv-serien ”Poliisit – kotihälytys” (”Poliserna –utryckning till hem”).

2017

Könsneutral äktenskapslag.

En könsneutral äktenskapslag träder i kraft. En polis deltar för första gången uniformsklädd i Pridetåget i Helsingfors.

2020

Föreningen Finlands regnbågspoliser rf grundas.