{"id":540,"date":"2021-09-16T06:49:31","date_gmt":"2021-09-16T06:49:31","guid":{"rendered":"https:\/\/pm.iwn.co\/?page_id=540"},"modified":"2021-10-26T10:03:25","modified_gmt":"2021-10-26T10:03:25","slug":"brott-forovare-och-offer","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/rikosjarakkaus.poliisimuseo.fi\/sv\/brott-forovare-och-offer\/","title":{"rendered":"Brott, f\u00f6r\u00f6vare och offer"},"content":{"rendered":"\n
<\/div>\n\n\n\n
\n
\n

\u00c5ren 1894\u20131971 var otukt mellan personer av samma k\u00f6n ett brott mot strafflagens 20 kap 12 \u00a7 1 mom. \u00c4ven om myndigheterna hade en skyldighet att d\u00f6ma enligt lagen var det i praktiken f\u00e5 som f\u00e4lldes under de f\u00f6rsta \u00e5rtiondena. Fr\u00e5n och med 1930-talet \u00f6kade antalet domar successivt, och flest domar f\u00e4lldes under 1950-talet. Allt som allt 1 074 personer d\u00f6mdes, varav endast 51 var kvinnor. Homosexuella handlingar mellan kvinnor n\u00e5dde s\u00e4llan \u00e4nda till domstolen, och bakom angivelser mot kvinnor l\u00e5g ofta andra motiv.<\/p>\n\n\n\n

Lagen ledde s\u00e4llan till aktiva \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att st\u00e4vja homosexuella handlingar. I Tammerfors p\u00e5 1950- och 1960-talet tolkade polisen lagen som att det r\u00e4ckte att vara medveten om och k\u00e4nna till \u201ds\u00e5dana m\u00e4n\u201d i staden men att det inte var n\u00f6dv\u00e4ndigt att ingripa mot det de gjorde. Polisen hade heller inte resurser att till\u00e4gna denna form av brottslighet.<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\n
<\/div><\/div><\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n

Den finska l\u00f6sdrivarlagen tr\u00e4dde i kraft 1936. Till syftena med lagstiftningen h\u00f6rde att \u00f6vervaka medborgarnas sexualmoral. Det var polisens och sedlighetsn\u00e4mndernas uppgift att se till att lagen f\u00f6ljdes, och den praktiska \u00f6vervakningen utf\u00f6rdes av polisens sedlighetsenheter. Bilden \u00e4r fr\u00e5n kriminal- och sedlighetspolisens kursdagar 1958.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Bild: M. Laitinen, Museicentret Vapriikkis bildarkiv.<\/em><\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\n
\n

F\u00f6rbudet mot att uppmana till homosexuella handlingar ledde inte heller till domar, och polisen arbetade inte aktivt f\u00f6r att \u00f6vervaka att f\u00f6rbudet f\u00f6ljdes. Lagen lyckades allts\u00e5 inte i praktiken f\u00f6rhindra homosexuella f\u00f6rh\u00e5llanden, men i de fall en av parterna i f\u00f6rh\u00e5llandet inte uppn\u00e5tt myndighets\u00e5ldern f\u00f6r homosexuella handlingar beh\u00f6vde den \u00e4ldre parten beakta att detta i sig innebar att f\u00f6rh\u00e5llandet var olagligt. En man som inledde ett s\u00e5dant f\u00f6rh\u00e5llande i slutet av 1980-talet t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 hur det var:<\/p>\n\n\n\n

\n
<\/div>\n\n\n\n
\n

Min pojkv\u00e4n var 17 \u00e5r gammal och jag 25. V\u00e5rt f\u00f6rh\u00e5llande varade i flera \u00e5r, och jag har fortfarande kontakt med hans f\u00f6r\u00e4ldrar. Detta vittnar om tolerans f\u00f6r b\u00e5de v\u00e5r homosexualitet och \u00e5ldersskillnaden. \u00c4ven om f\u00f6rh\u00e5llandet var olagligt hade det st\u00f6d av n\u00e4rst\u00e5ende.<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n
\n

Sexuella minoriteter upplevde dock att kriminaliseringen s\u00e4nkte deras livskvalitet och m\u00e4nniskov\u00e4rde. Fr\u00e5n normen avvikande sexuell l\u00e4ggning kunde medf\u00f6ra kriser i livet, bland annat brutna band till andra m\u00e4nniskor eller oro f\u00f6r att f\u00e5 d\u00e5ligt rykte eller f\u00f6rlora sitt arbete. Det faktum att homosexuella handlingar var olagliga gav ocks\u00e5 en bild av att den egna livsstilen var kriminell och rentav farlig. Smygandets och tigandets kultur blev en central del av tillvaron.<\/p>\n\n\n\n

Sexuella minoriteter hade ofta f\u00f6rutfattade meningar om polisen, dels p\u00e5 grund av f\u00f6rbudet mot homosexuella handlingar i strafflagen, dels p\u00e5 grund av polisers inst\u00e4llning till sexuella minoriteter. Det h\u00e4nde bland annat att polisen inte ingrep n\u00e4r homosexuella blivit utsatta f\u00f6r v\u00e5ld eller andra brott. Denna \u201dinte v\u00e5rt bord\u201d-inst\u00e4llning fr\u00e5n polisens h\u00e5ll gav hos brottsoffren upphov till sj\u00e4lvdiskriminering och skam, och m\u00e5nga homosexuella v\u00e5gade d\u00e4rf\u00f6r varken anm\u00e4la brott eller s\u00f6ka hj\u00e4lp. Avkriminaliseringen av homosexuella handlingar 1971 \u00e4ndrade ingalunda genast p\u00e5 de f\u00f6rutfattade meningar som fanns.<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\n

Att homosexuella handlingar var straffbara tvingade homosexuella att hemligh\u00e5lla sin identitet. Behovet av att hitta likasinnade gav upphov till olika s\u00e4tt att visa f\u00f6r andra att man var homosexuell. Ett \u00f6rh\u00e4nge, en l\u00e5ng nagel, en ring p\u00e5 lillfingret eller skarf i bakfickan var internationellt k\u00e4nda tecken. Till de homosexuellas kultur h\u00f6rde ibland \u00e4ven transvestism och bruk av smeknamn som inte uppgav vilket k\u00f6n personen tillh\u00f6rde.<\/p>\n\n\n\n

Bild: E. Laakso. Museiverket, Historiskabildsamlingarna.<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
<\/div><\/div><\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n <\/a>\n\n\n\n
\n
\n

Hatbrott och hatretorik<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Enligt lagen \u00e4r ett hatbrott ett brott som beg\u00e5s p\u00e5 grund av f\u00f6rdomar eller hat mot en person eller grupp. Bland vanliga motiv till hatbrott kan n\u00e4mnas offrets nationella eller etniska ursprung, religi\u00f6sa \u00f6vertygelse eller sexuella l\u00e4ggning.<\/p>\n\n\n\n

Bland brott mot homosexuella f\u00f6rekommer v\u00e5ld och hatretorik. Under 2019 registrerades sammanlagt 899 misst\u00e4nkta hatbrott varav 51 h\u00e4nf\u00f6rde sig till offrets sexuella l\u00e4ggning och 21 till k\u00f6nsidentitet eller avvikande k\u00f6n. Under senare \u00e5r har antalet misst\u00e4nkta hatbrott mot sexuella minoriteter \u00f6kat tydligt statistiskt sett. Bland v\u00e5ldsoffren \u00e4r m\u00e4nnen betydligt fler \u00e4n kvinnorna.<\/p>\n\n\n\n

\n
<\/div>\n\n\n\n
\n

Det har framkommit att den sannolika orsaken till att hatbrott inte anm\u00e4ls \u00e4r att offret inte f\u00f6rv\u00e4ntar sig bli sakligt bem\u00f6tt av polisen. Det vore dock mycket viktigt att polisen fick tillr\u00e4cklig information om bakgrunden till det som intr\u00e4ffat f\u00f6r att kunna handl\u00e4gga det som ett hatbrott.<\/p>\n\n\n\n

Linnea West, \u00e4ldre kriminalkonstapel, ordf\u00f6rande f\u00f6r Finlands Regnb\u00e5gspoliser rf<\/em><\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n
\n

Bakom hatretorik finns ofta religi\u00f6sa \u00f6vertygelser enligt vilka homosexualitet \u00e4r en synd och ibland rentav en sjukdom. Polisen har begr\u00e4nsade resurser att ingripa mot hatretorik. Prejudikat i fr\u00e5ga om hatretorik saknas, och det \u00e4r sv\u00e5rt att veta var gr\u00e4nsen g\u00e5r mellan det som inte f\u00f6ranleder \u00e5tg\u00e4rd och det som uppfyller rekvisiten f\u00f6r brott. De sociala mediernas tids\u00e5lder har medf\u00f6rt en \u00f6kning i hatretorik och m\u00f6jliggjort snabb och utbredd spridning av s\u00e5dan.<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\n
<\/div><\/div><\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n

I Tammerfors ordnades 2016 en motdemonstration mot en demonstration mot flyktingf\u00f6rl\u00e4ggningar. P\u00e5 den ljusr\u00f6da skylten i mitten av bilden uppmanas till ett \u201dslut p\u00e5 hatretoriken\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Bild: Anne Lahtinen, Arbetarmuseet Werstas bildsamlingar.<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n <\/a>\n\n\n\n

\n
\n

V\u00e5ld<\/strong><\/p>\n\n\n\n

V\u00e5ld mot sexuella minoriteter och v\u00e5ld som ut\u00f6vas av personer som tillh\u00f6r sexuella minoriteter har studerats t\u00e4mligen lite. Det \u00e4r sv\u00e5rt att forska kring dessa brott eftersom m\u00e5nga av dem inte anm\u00e4ls och att rapporteringen kan utel\u00e4mna viktiga detaljer. Det n\u00e4mns bland annat inte alltid att offret blivit misshandlat just p\u00e5 grund av sin sexuella l\u00e4ggning, och g\u00e4rningsm\u00e4nnens sexuella l\u00e4ggning noteras inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis heller.<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\n

Kriminaliseringen av homosexualitet och \u00e5tg\u00e4rderna f\u00f6r att kontrollera den satte djupa sp\u00e5r i m\u00e5nga m\u00e4nniskors sinne. En del homosexuella k\u00e4nde sig tvungna att d\u00f6lja sin sexuella identitet f\u00f6r att undg\u00e5 straff. <\/p>\n\n\n\n

Bild: Polismuseet. <\/em><\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
<\/div><\/div><\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n
\n

Hotet om v\u00e5ld p\u00e5verkar tillvaron hos m\u00e5nga som tillh\u00f6r sexuella minoriteter. Det f\u00f6rekommer bland annat inom familjer som i \u00f6vrigt best\u00e5r av heterosexuella att en minder\u00e5rig familjemedlem (barn eller ungdom) som tillh\u00f6r en sexuell minoritet eller har k\u00f6ns\u00f6verskridande identitet uts\u00e4tts f\u00f6r v\u00e5ld. Enligt en enk\u00e4t om skolelevers h\u00e4lsa som Institutet f\u00f6r h\u00e4lsa och v\u00e4lf\u00e4rd utf\u00f6rde 2019 upplever regnb\u00e5gsungdomar f\u00f6rutom mobbning i skolan (t.ex. gl\u00e5pord och fysiska hot) b\u00e5de psykiskt och fysiskt v\u00e5ld fr\u00e5n f\u00f6r\u00e4ldrars och andra m\u00e5lsm\u00e4ns sida i h\u00f6gre grad \u00e4n \u00f6vriga ungdomar. Ofta ingriper barnskyddsmyndigheterna och polisen i dessa fall och placerar den minder\u00e5rige i en fosterfamilj som \u00e4r v\u00e4lvilligt inst\u00e4lld till sexuella minoriteter och k\u00f6ns\u00f6verskridande identitet.<\/p>\n\n\n\n

\n
\n