{"id":343,"date":"2021-09-15T09:22:02","date_gmt":"2021-09-15T09:22:02","guid":{"rendered":"https:\/\/pm.iwn.co\/?page_id=343"},"modified":"2021-11-24T08:04:53","modified_gmt":"2021-11-24T08:04:53","slug":"kriminaliseringens-rotter","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/rikosjarakkaus.poliisimuseo.fi\/sv\/kriminaliseringens-rotter\/","title":{"rendered":"Kriminaliseringens r\u00f6tter"},"content":{"rendered":"\n
\n
\n

Kriminaliseringen av homosexuella handlingar i Finland hade sitt ursprung i medeltiden, d\u00e5 Finland var en del av det svenska riket. Katolska kyrkan hade i slutet av 1200-talet beslutat att homosexuella handlingar skulle bestraffas. Detta skedde med h\u00e4nvisning till Bibelns beskrivning av m\u00e4nnen i Sodom, som ville ha samlag med andra m\u00e4n. Sodomiternas sexuella intresse f\u00f6r personer av samma k\u00f6n utgjorde en synd, och enligt Tredje Moseboken skulle homosexuella handlingar straffas med d\u00f6den.<\/p>\n\n\n\n

Den v\u00e4rldsliga r\u00e4tten kriminaliserade homosexuella handlingar f\u00f6rst 1608. I slutet av \u00e5rhundradet formulerades f\u00f6rbudet mer detaljerat varvid sodomitiska synder (som inom den juridiska traditionen syftade p\u00e5 homosexualitet) likst\u00e4lldes med k\u00f6nsumg\u00e4nge med djur.<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Enligt strafflagen som tr\u00e4dde i kraft 1894 var otukt mellan personer av samma k\u00f6n, det vill s\u00e4ga homosexuellt umg\u00e4nge, straffbart. Med otukt avs\u00e5gs beteenden som br\u00f6t mot sexualmoralen, och dessa innefattade f\u00f6rutom samlag ocks\u00e5 andra former av sexuell kontakt, som ber\u00f6ring. <\/p>\n\n\n\n

Bild: Konstn\u00e4r Fjodor Ivanovitj Iordan. Museiverket, Historiska bildsamlingarna, Enckellska samlingen.<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/span> <\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
<\/div><\/div><\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n
\n
<\/div><\/div><\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n

Kung Karl IX l\u00e4t l\u00e4gga till ett f\u00f6rbud mot homosexualitet i landslagen. P\u00e5 1600-talet straffades homosexuella handlingar offentligt, och syftet med straffen var att avskr\u00e4cka andra.<\/p>\n\n\n\n

Bild: Museiverket, Historiska bildsamlingarna.<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\n
<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n
\n

Lagstiftningen kring homosexualitet vidareutvecklades f\u00f6rst p\u00e5 1800-talet n\u00e4r Finland inf\u00f6rlivats i det ryska kejsard\u00f6met. Efter ett l\u00e5ngvarigt arbete av statsm\u00e4nnen tr\u00e4dde Storfurstend\u00f6met Finlands strafflag i kraft 1894. Lagen f\u00f6rbj\u00f6d otukt b\u00e5de mellan m\u00e4n och mellan kvinnor.<\/p>\n\n\n\n

Den finska lagstiftningen skiljde sig fr\u00e5n motsvarande lagstiftning i de flesta andra europeiska l\u00e4nder, d\u00e4r otukt mellan kvinnor inte var olagligt. Den finska lagen f\u00f6rbj\u00f6d dessutom kroppsst\u00e4llningar som signalerade sexualitet eller p\u00e5 annat s\u00e4tt kunde betraktas som upphetsande. Naturlig sexuell aktivitet ans\u00e5gs fr\u00e4mst vara samlag i syfte att avla barn. N\u00e4r lagen tr\u00e4dde i kraft blev \u00e4ven sexuellt umg\u00e4nge utanf\u00f6r \u00e4ktenskapet straffbart.<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\n

Omarbetningen av strafflagen i f\u00f6rbereddes av tv\u00e5 kommitt\u00e9er, den f\u00f6rsta ledd av Karl Gustaf Ehrstr\u00f6m och den andra av Jakob Oskar Forsman. F\u00f6rslaget till en ny strafflag presenterades 1884. I f\u00f6rslaget behandlades samlag mellan personer av samma k\u00f6n och samlag med djur som separata undergrupper inom onaturlig otukt.<\/p>\n\n\n\n

Bilder: Daniel Nyblin. Museiverket, Historiska bildsamlingarna, Atelier Nyblinssamling.<\/em><\/p>\n\n\n\n

<\/em><\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
<\/div><\/div><\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n
\n
<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n
\n
<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n
\n

Strafflagen bearbetades under de f\u00f6ljande \u00e5rtiondena, och i 1936 \u00e5rs l\u00f6sdrivarlag n\u00e4mndes \u00e5ter homosexuella handlingar. Osedliga vanor och onormal sexualdrift, d\u00e4ribland sexuella f\u00f6rh\u00e5llanden med personer av samma k\u00f6n, f\u00f6rd\u00f6mdes. Den negativa inst\u00e4llningen till homosexualitet st\u00e4rktes 1952 d\u00e5 homosexualitet klassades som en sjukdom.<\/p>\n\n\n\n

Samh\u00e4llsutvecklingen var en mer avg\u00f6rande faktor \u00e4n lagstiftningen i fr\u00e5ga om inst\u00e4llningen till homosexualitet. S\u00e4rskilt urbaniseringen p\u00e5verkade s\u00e4ttet p\u00e5 vilket den lokala gemenskapen ut\u00f6vade kontroll \u00f6ver fenomenet. I 1950-talets stadssamh\u00e4lle tyckte m\u00e5nga att homosexualitet var skamligt att diskutera, och s\u00e4rskilt etablissemanget undvek att ta upp \u00e4mnet. Polisen blev ett verktyg f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla kontrollen, men i praktiken arresterade polisen homosexuella fr\u00e4mst utifr\u00e5n angivelser och l\u00e4t ofta bli att ingripa \u00f6verhuvudtaget.<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\n
<\/div><\/div><\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n

Sexualmoral och sedlighet diskuterades p\u00e5 1880-talet inom intelligentsian. F\u00f6rfattarna Minna Canth och Juhani Aho tog i sina verk st\u00e4llning till den r\u00e5dande sexualmoralen och skrev starka realistiska skildringar av m\u00e4nniskors liv. Minna Canth framf\u00f6rde f\u00f6ljande reflektion kring kvinnofr\u00e5gan: \u201cMan t\u00e4nker sig att sedligheten skulle f\u00f6rsvinna ur v\u00e4rlden n\u00e4r kvinnan frig\u00f6r sig. Man fruktar att kvinnans s\u00e4tt att t\u00e4nka kring sedlighet skulle bli lika f\u00f6rvirrade och l\u00f6ssl\u00e4ppta som mannens om det yttre tv\u00e5ng som hittills h\u00e5llit henne inom sedlighetens ramarnu skulle upph\u00f6ra. Tv\u00e4rtom! L\u00e5t kvinnan bli upplyst samtidigt som hon erh\u00e5ller frihet\u2026\u201d (Valvoja 4\/1884). <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Bild: Museiverket, Historiska bildsamlingarna. <\/em><\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\n
<\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n\n\n\n
\n
\n

Lyssna p\u00e5 en samtida betraktares ber\u00e4ttelse om hur man f\u00f6rh\u00f6ll sig till homosexualitet p\u00e5 landsbygden. <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 min hemort i Kajanaland var atmosf\u00e4ren p\u00e5 1950-talet mer \u00f6ppen och tolerant \u00e4n i Helsingfors. Homosexuella kallades f\u00f6r mans\u00e4lskare och lesbiska f\u00f6r manshatare. Hos oss hade b\u00e5dadera funnits hur l\u00e4nge som helst, och de hade till\u00e5tits leva i lugn och ro som en del av bygemenskapen.
<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

\n
\n